Sensorer används ofta som samlingsbegrepp men syftar egentligen på både uppkopplade sensorer och icke-uppkopplade sensorer. Vad vill man uppnå med sensordata som samlas in? Vad fungerar smidigast för patienten och vad gör mottagaren, alltså vårdgivaren med informationen? En komplex fråga som belyses här av Thomas Bergqwist, vd och grundare, Cross Technology Solutions.

Följ med på en mini-intervju med Thomas Bergqwist eller läs texten nedan.

Vad är din syn på uppkopplade eller icke-uppkopplade sensorer i vården?

”När det gäller frågan om sensorer, så tycker jag den är intressant på flera sätt, för att man använder ordet sensorer i vården som ett samlingsbegrepp.

Det innehåller egentligen två grundkategorier, både uppkopplade sensorer och icke-uppkopplade sensorer. Skillnaden mellan dem ligger förstås i beskrivningen av det – uppkopplade sensorer är uppkopplade gentemot en telefon eller hub eller liknande. Och syftet med det är, att samla in grundinformation som gör att man kan arbeta vidare med detta i stödsystem som sensorn eller då patientapplikationen är kopplad till.

När man tittar på uppkopplade sensorer så ska man vara medveten om att de är betydligt dyrare än icke-uppkopplade sensorer. Sen är det också så att det finns en underliggande problematik, ca 50% av patienter har redan sensorer och det känns lite som slöseri att inte använda den resursen utan att man ersätter dem med något annat.

Sensorer är på sitt sätt en komplex fråga, och inte den allena rådande lösningen för vården. Det handlar väldigt mycket om de stödsystem och annan information som behöver samlas in som komplement till sensorer.”

Cross Technology Solutions,
cathrin.jung@cross-solutions.com